Väl hemkommen utan nycklar, plånbok, bagage och med bara nån promille kvar i blodet som stötdämpare trillar jag ur taxin vid Solna Torg. Turligt har jag en krona i näven - kan ringa till barnens mor som får kliva ur lopplådan, ut i trapphuset och öppna porten, som naturligtvis är låst klockan 03.00 en isigt kall februarisöndag.
Jag minns inte så noga, sannolikt morrade jag nog mest och gick till sängs. Om eftermiddagen började livsandarna återvända och jag funderade på vad i själva helvetet jag varit med om? Efter kl 18 insåg jag att det sannolikt inte var så att herr taxi-chauffören helt plötsligt fått ett samtal från sin höggravida hustru vars vatten gått och att han likt en gasell ilat till hennes undsättning.
Jag utgick nog närmast från att karlen i fråga hade självsvåldigt valt att tillägna sig min packning. Och sprit. Och kamera. Och plånbok. Och alla presenterna från Schweiz och Frankrike. Grrrrrrrrrrrrr.
Hur gör jag nudå? Naturligtvis hade jag spärrat alla kreditkorten. Men livet tedde sig ändock i svartaste mörker. Hade inte legitimation, inte pass, ingenting som kunde styrka vem jag är. Å så nesligt. Dubbelgrrrrrrrrr.
Nå. Så över till juridiken. För att kunna hantera detta visavi försäkringsbolaget behövdes en POLISANMÄLAN. Så jag trillade ner till Västerortspolisen som då huserade i huset mitt-e-mot Råsunda Fotbollsstadion. Nu bor Migrationsverket där.
Det tog mig faktiskt bortåt en timme av parlamenterade med vakthavande att acceptera min polisanmälan. Han begrep Arlanda, Taxi Stockholm, vit Volvo 740 med Ericsson HotLine! som reklam. Men jag hade inte något registreringsnummer på vare sig fordonet eller chaffisens fyrställiga nummer i taxilegitimationen.
Men som skrivet - anmälan emottogs ehuru en smula ovilligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar